InMyHead
Still something that's missing
När en kompis säger att den inte orkar med sitt liv, för att t.ex. ens vän inte är ens vän längre eller för att man gjort slut med någon, så får jag ångest. Jag ser bara min pappa när han blev sjuk:
*Mamma sa bara att de inte vara farligt. Att pappa bara skulle vara sjuk i någon dag, en helt vanlig urinvägsinfektion.
Jag har ju kompisar, vi kollar på sagan om ringen, har kul. Men jag har en sådan magkänsla som man blir sjukt deppad över. En illamående känsla drar sig över mig, jag känner doften av svett och spya.
Visst finns det alltid en person i familjen som är den starke! Om du inte känner till nån så är de väll du? Men vad händer om den starke försvinner? Ven tar då ansvaret att fortsätta i livet?
Pappa ligger i hanns och mammas säng, mamma står över honom och döljer sina tårar när jag kommer in. Jag ville skrika till henne att inte dölja dem men jag antar att jag inte riktigt fattade situationen heller.
Pappa spy och skriker att han håller på att kissa på sig, jag var nära på att skratta så om du gör de så gör de inget!
I alla fall så går mina kompisar hem till sig, jag och mamma går och lägger sig, pappa somnar!
Jag vaknar nästa morgon av att mamma skakar sönder mig i min säng. Jag har aldrig sett henne så uppjagad så de måste vara något allvarligt. Hon gråter nästan ut "Pappa mår inte bra" till mig, jag blir inte så stressad men när jag väl går ut och ser min egna pappa ligga i soffan helt medvetslös, fast han rörde på sig, var helt sjukt! Mamma sa att jag skulle sätta mig vid honom för hon skulle ringa våra grannar om hjälp, så jag sätter mig bredvid pappa som skakar och gör konstiga ljud, jag hör att mamma prata allvarligt i telefonen, springer sedan på toa för att fixa en våt handduk för att pappa hade 42 graders feber vilket är dödligt för en vuxen... Ja, jag har aldrig känt en sådan varm person i hela mitt liv, jag brände mig på honom.
De kom ett läte från pappa, som om han höll på att kräkas och så blir jag livrädd och springer ut. Hör att mamma skriker inifrån huset.
Vår granne ringde 112 så de kom en helikopter på 2 min! De är utan för vårt hus på några sekunder, pappa sitter fastspänd i en bår. Jag och mamma bara står och gapar för att inse vad som händer.*
Varför sitter sånt här kvar för... Det är jobbigt och jag säger alltid att jag inte pallar med känslan längre men det är alltid så att jag fortsätter kämpa även fast min mamma och pappa blev lite konstiga efter allt som hänt... Jag är bara rädd att tappa greppet om allt jag har nära.
(2010-08-22 00:16:39) kommentera
|
