Ahahahahahahaha
Hmm..
Jag är glad nu. Det är bra. Alltså för "E", du pratar med mej. Och du gör det frivilligt, det är det som gör mej så glad. Att du frågar om jag vill följa med dej hem och hämta dina gympakläder, att du ber mej komma och gå varv runt skolan, som man gör när man har tråkigt. Även fast det verkar litet, så betyder det helt otroligt mycket att du överhuvudtaget frågar. Det är 18 månader sen sist jag var inne i ditt hus. Tror jag i alla fall, kanske inte exakt 18, men.. Jag kände igen lukten i eran tvättstuga till och med. Det låter skitmysko. Du ler mot mej när jag passerar dej i korridoren, du hälsar inte alltid. Men vet du vad, det behövs inte. Så länge du ler åtminstone. Och inte kollar bort. Du berättar extremt privata grejer åt mej, som jag vet att ingen annan vet. Hur jag vet att ingen annan vet, är för att då skulle inte du vara som du är i skolan "E". Jag är den enda som vet. Ja alltså förutom den andra personen som är inblandad i hela skiten. Att jag kallar det skiten.. haha, men det måste du ju erkänna att det är! Och shit om dina föräldrar skulle veta...! Jag skulle aldrig säga åt någon. Även fast du inte läser det här. Jag hoppas bara att du vet att jag aldrig säger åt någon. Jag tror jag är den enda personen som du litar på. Att du saknade mej när vi inte var kompisar. Jag saknade dej så att det inte fanns ord att beskriva det med. Jag sa det åt dej, men du sa aldrig att du saknade mej. Fast jag kunde nästaaaan lista ut det själv.
Jag är bara så jävla glad. Hoppas det håller den här gången! (:
(2010-09-01 20:46:25) kommentera
|
