iminegnaskugga
- Skuggan tystnar samvetet.
Två noteringar efter varandra, nördigt.
Men fan, jag har mycket på huvudet just nu, men det finns ingen människa som har så mycket tillit som jag kan berätta det för, jag är lätt irriterad och jag är i en svacka, det ända jag gör är gnäller, jag som normalt hatar sådana människor som bara gnäller, jag motarbetar mig själv, jag hatar mig själv helt enkelt.
Alla mina murar rivna, mina taggarna inne och jag bara andas. Jag är sårbar, jag är sårbarheten själv.
Jag sjunger med i gamla låtar som en gång har sårat mig och jag försöker hitta meningen i texterna. Dem jäkla texterna som sliter upp dem gamla såren.
Tankarna snurrar, vad är det egentligen med mig?
Jag är ju vanligtvis den personen som människor använder som psykolog, en gratis psykolog, självklart. Jag gissar på att jag alltid har varit duktig på att berätta för andra vad och hur dem ska göra för att må bra, må som dem förtjänar. En sådan person som jag ska inte behöva den hjälpen, eller?
Var är den tjejen som får komplimanger om att hon alltid är så glad och snäll?
Poff, gone.
Nej jag får ta tag i mitt liv, göra något med det. Men dock inte just nu. Emo-me måste helt ur kroppen. Först.
Dags att dra ner rullgardinen, gå och lägga mig och desperat drömma om mina framtidsplaner och tycka synd om mig själv, för jag är så jävla bra på det.
(2010-07-31 00:48) kommentera
|
