|
|
Mira
litar inte
Vissa saker kan man inte skriva. Inte i en bok man har under madrassen och inte på det "anonyma" internet. Men de pockar på.
Jag kan förstå människor som försöker kringgå reglerna. Försöker hitta tillbaka till något...grundläggande mänskligt och avslappnat.
Vad är det jag försöker säga (utan att säga det, givetvis)? Kanske att vi alla är unika, längtar efter kärlek, närhet, mening, självförverkligande.
Och ibland känner jag mig ensam.
Trots att jag envist räknar(upp) mina välsignelser.
Dan Anderssons dikter rör till det alldeles för mig.
(2010-02-08 15:51) kommentera
|
|
|
